En lustig sak hände när jag kom till lägenheten igår. Eller ja, inte jättelustig men så väntad att den nästan blev kul. Eller töntig, jag vet inte. Men ändå - Det hördes fnitter och nåt konstigt språk med halvkluckade ljud från ett annat rum när jag satte mig och dog en stund på sängen. Osocial som jag är och högst ofrivillig att interagera med andra, suckade jag djupt för mig själv och det faktum att jag inte var ensam. Hursomhelst verkade det som att de brådmogna långskånkarna hade så kul framför msn på sin kammare att de inte skulle komma ut på ett bra tag och att jag skulle slippa hälsa. Tyst som en mus smög jag in i badrummet och in på toaletten, jublandes över att jag lyckats undgå faran av att tvingas socialisera mig. För en sekund pustade jag ut, gjorde mina behov (här får ni själva använda er fantasi) och just som jag låste upp dörren fick jag en klump i magen igen. Där stod hon.
"Hello!"
"Hello", svarade jag. "I'm Ebba, I'm new here". Tjejen såg ut som ett frågetecken så jag fortsatte;
"I just arrived..." men hennes ansikte blev bara sneare och sneare. "Do you speak English?" frågade jag men fick återigen bara en konstig blick. Jag gav konversationen ett sista försök i hopp om att inte behöva döma ut ett helt folkslag som helt inkompetenta, "What's your name?"
"Aaah, Olga!" svarade hon och sken upp.
Olga, vad oväntat tänkte jag.
Eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar