Präglad?

Jag vet inte om jag någonsin blivit särskilt politiskt präglad av mina föräldrar egentligen. Jag tror faktiskt inte det. Hade de gått på för mycket och tjatat om sina politiska åsikter hade jag nog som vanligt blivit, anti, gått rakt emot och suttit här som ung vänster idag. Det gör jag inte.

Politik är viktigt men inget jag känner jag att jag ska ge mig in på och diskutera om för det kan inte sluta annat än illa. Som den gången i fyran när min lärare, Vivianne, frågar:
- Är det någon i klassen som vet vad det heter om man alltid säger 'ja' till allting och är väldigt positiv?
(Tystnad i klassen..) Jag räcker upp handen:
- MODERAT!

Inom loppet av två sekunder förstod jag att jag skulle hållit tyst. Vivianne skrattade - klassen började skratta - Jag skämdes så jag höll på att dö! Jag skäms fortfarande lite när jag tänker på den historian idag. Det irriterade är att jag visste att ordet min lärare sökte var "optimist" men ändå slängde jag ur mig "moderat". Jag lovar att den storyn har blivit en utav Viviannes Most famous student bloopers och en populär historia på middagsbjudningar.

En pinsam historia och ett korkat citat som jag än idag blir lite generad över när jag berättar. Jag vet som sagt inte om jag har blivit präglad av mina föräldrar rent politiskt sett, men om jag nu har blivit det så är jag tacksam. Jag menar, såhär i efterhand hade det ju varit tusen gånger värre om jag hade räckt upp handen och svarat:
- Gudrun Schyman!

Gudrun har kul på rave!