måndag 11 februari 2008

I brist på annat

Ledsen, men jag kan faktiskt inte vara bitter idag. Just nu är jag alldeles för nöjd med allt att jag helt enkelt inte finner något att klaga på. Dock tänkte jag ändå publicera ett bittert inlägg. Jag tycker att det är dags att sanningen kommer fram och den låter såhär:

När jag skulle skapa den här bloggen så upptäckte jag att jag faktiskt redan hade en blogg registrerad på min mailadress. Jag tänker inte säga vad namnet på på den bloggen var men här kommer det första och enda inlägget som skrevs där. Mycket nöje!

RUBRIK: VECKANS HATOBJEKT - Sanna Nielsen



"Vet inte var jag ska börja. Vad är det jag stör mig på? Hmm.. Är det den nasala rösten? Den spetsiga fågelnäsan? De frikyrkligt tindrade ögonen? Eller helt enkelt det faktum att hon ser ut som en sminkad man?

När hon för första gången dök upp vid melodifestivalen som (vad va hon?) 16-åring eller något så tänkte man: "visst gullig tjej som sjunger helt ok, tråkigt att hon är så obotligtful bara". ICKE, NEHEPP, STOPP DÄR! - Tänkte producenterna Bert Karlsson o Co. "Henne kan vi fixa till!", sa den ena. "Vi plattångar hennes hår och klipper lugg", sa den andra, "då blir det säkert bra". Wheii.. Well guys, sorry to have to break it to you but - You didn't make things better..

Vad de istället borde ha gjort är ge henne en slags Alanis Morisette-approach - Duktig och lite helylle. Sanna kommer aldrig se ut som en utvikningsbrud, hur mycket de än vill och försöker.(Just nu ser hon mer ut som en som gillar att kolla på utvikningsbrudar(behöver jag vara övertydlig och skriva en MAN här?))

Nej Sanna, jag hoppas att du inser det själ också, den här stilen är inte du. Och din tyskporrtecho-inspirerade låt passar inte dig heller, inte heller Carola movesen. Det funkar inte, särskilt när du gör dem i otakt.

Credd ska du dock ha för att du lyckats gå ner så mycket i vikt, du ser väldigt fit ut!

Och ett sista tips - använd inte kläder som framhäver dina axlar, I think you know why..."

Det känns skönt att läsa det här nu, såhär ett år senare, och verkligen känna att jag har mognat och vuxit från det där klagande och bittra tonårsgnället;)

Inga kommentarer: