Cheers yeah thanks alot

Eftersom Johanna har skrivit ett så fint inlägg om vår framtid så kan ju inte jag vara sämre. I dagens läge består vårt vokabular i en konversation mestadels av: "I like", "Du är SJUK", "Aaanton", "X(som kan vara vad som helst) gillar man ju.." och därutöver en hel del andra tantuttryck. Dessa uttryck och fraser kommer med tiden komma att ändras och övergå mer till ord och utrop som: Fabulous! Marvelous! Darling! Sweetie! Cheeers! - Allt i bästa brittiska(Johanna, dags att börja träna på dialekten) manér.

Vår framtid:
It takes three to tango och ju längre tiden lider - desto djupare kommer vi dyka ner i vår tredje "halva" - rödvinsflaskan.

Johannas och min historia började en kylig kväll i slutet av mars 2006, i en föräldrarfri lägenhet i den nordliga delen av Östermalm som vi brukar kalla Lärstaden. Där blandades vitt vin med Sprite. Ett par månader senare slopades Spriten - det vita vinet hade blivit vatten och gled ner helt utan grimaser. Tiden gick, sommaren kom, rosévin var lite av den flytande kosten ett tag och sen plötsligt, utan att vi egentligen inte visste riktigt när, så var det bara där och vi var frälsta - Rödvinet.

Uppenbarelsen om vår kärlek och beroende för vår nyfunna följeslagare slog mig en höstnatt 2007. Jag och Johanna jobbade på en fest och hela kvällen hade sprungit och ruschat, plockat glas, sett på burleskdans och varit trevliga mot gäster. Det var bara någon timme eller två kvar av festen och hela halsen var alldeles röd av de stixiga fjäderbo:orna vi hade haft på oss, fötterna värkte av de högklackade skorna och jag ville inget hellre än ta av mig de kliande nätstrumpbyxorna - vi hade jobbat livet ur oss! Just som jag sprang för att lasta av några av de urdruckna ölglasen som folk hade lämnat ifrån sig, mötte jag Johanna på vägen:
- Nej, nu är jag så stressad. Nu måste jag få dricka ett glas vin och lugna ner mig! sa hon allvarligt och tittade djupt in i mina ögon. Då förstod jag.

Rödvinet var inte längre något som dracks bara i berusningssyfte. Det var heller inte något som dracks som en törstsläckare, image-förstärkare eller användes som bevis på mognadsgrad. Herregud - det var inte ens för den goda smaken som det dracks! Nej, det hela hade kommit att komma längre än så. Vinet hade kommit att bli en vän. En tröst. Ett lugn som man behöver när man är stressad och uppe i varv. Vinet fanns där när inget annat hjälpte. Vinet botade svullna fötter och kliande strumpbyxor.

I samma stund som Johanna sa att hon behövde ett glas vin kände jag hur det vattnades i munnen och klockan hann inte slå många slag innan vi båda gick runt med mörka rödvinsläppar och såg ut som Dracula. (Det var för övrigt i samma tillfälle som de första tendenserna till tantighet, tantvarningar och upptäckten om likheterna mellan Johanna och min egen mamma gjordes - men det är en helt annan historia...).

Allt sedan den här kvällen har relationen till vår tredje part bara vuxit och förstärkts. Jag för min del har hittat en del favoriter men vill för den sakens skull ändå inte räkna bort någon - jag älskar alla om det kniper!

Tack vare Johanna finns här en film på när vi firar vår 53-årsdag(35 år som vänner) tillsammans på en vingård i Bordeaux:


Det ser trevligt ut - jag ser fram emot den här kvällen! Ni andra, visst ni får vara med, men jag skulle uppskatta om ni höll er borta. Jag, Johanna och rödvinet, det är lixom familjen - alla andra är mer välkomna på själva släktkalaset(dit kommer öl, skumpa och naturligvis vitt vin att komma)!

Så jag hoppas vi ses - i början av april år 2041, då har vi kommit hem från Frankrike och det vill ni inte missa!