Idag var min arbetsmoral lägre än någonsin. Jag har inte kunnat koncentrera mig för fem öre. Morgonen var okej, lunchen funkade men senvid tre-tiden, efter latten från Espresso House(som för övrigt var extremt ovälsmakande - kan man säga så?) dalade det totalt. Jag kunde känna hur koffeinet spred sig som ett gift och tog över hela min kropp. Jag fick akut oundviklig damp som inte gick att stoppa. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig och fokusera på någonting!
Min hjärna gick på högvarv och jag hann nog tänka fler tankar på två timmar än vad en medel-Svensson gör under en månad. Jag har tänkt på allt som går att tänka på! Fast ändå inte, inte på något vettigt i alla fall. Inte på livet eller döden. Inte heller etik och moral. Inte ens på vad jag har för framtidsplaner...
Men men äsch, glöm det, det var i alla fall inte dit jag ville komma! För i allt detta onödiga tänkande kom jag ändå att minnas något jag gillade, något som fick mig att le när jag tänkte på det. Nämligen en kär liten hobby som jag och mina likasinnade(dvs humorbefriade och retarderade) tyckte under en period var väldigt underhållande.
Jag tror att det var en helt vanlig dag, kanske en tisdag, kanske en onsdag, någon gång under mellanstadiet, kanske i feman, kanske i sexan, som vi bara satt i skolan och hade lika tråkigt som vanligt. Vi pratade nog om den senaste JC-tröjan som någon av oss hade köpt, varför de andra i klassen var töntar eller om vad vi skulle köpa för godis på ICA Metro i Täbban efter skolan. Vi var lika uttråkade som vanligt lixom... Allt tills någon kläcker den brilljanta idén - VI TEJPAR FÖR VATTENKRANEN PÅ TOAN! Först kollade alla lite frågande på varandra för att sedan, sakta men säkert, byta det förvånade ansiktsuttrycket mot ett gillande, listigt och härligt förnöjt leende.
Vi satte vår plan i verket och det dröjde inte länge innan första personen kom ut helt förtvivlad från toaletten. Vår kära klasskamrat hade blivit det första offret för vår nya älsklingslek. Haha, hon såg ut som att hon hade kissat på sig när hon stod där helt nersprutad av vattenkranen - SCORE - tejpbiten hade varit precis rätt placerad!
Vi fick sån smak för denna aktivitet att det inte gick att sluta. I skolan kunde vi naturligtvis inte göra det allt för många gånger, eftersom lärarna säkert skulle kommit på oss. Dock hade vi ju världens bästa jaktmark för nya offer precis bredvid skolan, nämligen Täby Centrum. Så varje dag i en veckas tid gick vi dit efter skolan och tejpade för vattenkranarna på de offentliga toaletterna som fanns där. Sedan var det bara att invänta och se alla offer en efter en komma ut från toaletten, högröda i ansiktet av både illska och skam, då de förstod att alla andra människor skulle tro att de kissat på sig. Vi njöt..
Jag njuter fortfarande när jag tänker tillbaka på allt detta. Det var en riktigt rolig vecka i mitt liv. Sedan tog tejprullen slut. Då började vi köpa godis igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar