Mattjuven

Igår kom jag på henne - Nomi aka Mattjuven. Hon är ryska, men inte en av dom "gulliga" utan hon håller sig mer utanför de andra, det tog typ två veckor innan jag fattade att de faktiskt pratade samma språk. Nomi är nog den mest udda tjejen i lägenheten (polskan har ju åkt). Hon sitter alltid och hänger över sin mobil och kollar på olika saker när hon inte glider runt i sin maxikjol och tuggar spenat. Häromdagen såg hon stirrigare ut än vanligt när hon märkte att jag pratade med städaren. 

"Vilket land kommer du ifrån?"

"Sverige"

"Men vilket land kommer han ifrån?" 

"Mexico" svarade jag och man såg henne tänka efter i bakhuvudet. 

"Vad pratar ni för språk?", frågade hon. 

"I Sverige pratar vi svenska", sa jag, "men med honom pratar jag spanska".

Hon såg gapandes på mig, förvisso stänger hon aldrig munnen. Sedan bad hon mig översätta till städaren att hon hade tappat bort ett par svarta skor häromdagen och undrade om han hade sett dom. Egentligen pallade jag inte men för att göra Marin Monet och Ove stolta, frågade jag så gott jag kunde. Städaren förklarade att det inte var han, utan hans kollegor som hade varit där häromdagen och städat så han visste inte. Jag förklarade detta för Nomi på engelska men jag tror inte att hon fattade så jag låtsades gå på toa. 

Det om henne i allmänhet men nu till maten. Jag har sett henne vandra runt planlöst i köket, öppna båda kylarna och kolla sådär som för att checka läget vad som finns. Vi andra som bor här har ju varsin bestämd hylla i en av kylarna (för att hålla koll på våra grejer) och därmed ingen business i den andra. Med andra ord blir det väldigt misstänkt när någon går och öppnar båda. 

Igårkväll när jag kom hem gick jag in till garderoben i mitt sovrum och hämtade mina skafferivaror - typ olivolja, balsamvinäger, kaffe, salt, peppar osv. - som jag gömt eftersom jag visste att de skulle ryka jäkligt fort här i köket om jag lämnade dem över helgen (sist jag var borta hade någon hungrig tjej [Nomi] lyckats trycka i sig hela min oöppnade 1-liters yoghurt på två dagar). Jag packade upp alla grejer igen på min hylla och notera då att Nomi satt i köket - dock stirrandes på sin mobil. Medan jag sedan satt och kollade på senaste avsnittet av "Stylisterna" på Kanal5play och väntade på att mina bönor skulle koka klart, gick mattjuven bort till hyllan med min mat för att spana på grejerna som stod där. Hon lyfte på påsen med bönor, läste på baksidan, öppnade locket på kanelen, luktade, skakade på vetefröna och tittade intresserat på honungen. Jag satt på helspänn och höll stenkoll på henne över axeln och bara väntade på att hon skulle fråga mig typ Vad är det här? eller något liknande bara för att skapa konversation. Tji fick jag! Plötsligt tar hon ett fast grepp om både honungen och kanelen och går rakt fram till diskbänken och börjar hälla ner det i sin kopp! Jag fick lite panik - jag behövde ju säga något, men vad skulle jag säga? Det var en sådan absurd situation, hon kunde ju åtminstone vara lite smidig om hon hade tänkt sno grejer i köket. Jag svalde snabbt tre gånger innan jag tog mod till mig och frågade leende:

"Är inte det där mina saker?". Hon snodde runt, gapandes och med sin iq-befriade blick.

"What?!"

"I think that's my stuff..."

"Oh, I'm sorry I thought this was for everybody" - Javisst, för när jag handlar så köper jag så att även hon ska bli mätt!*not*

"No, it's mine.."

"Ok, ok sorry"

"... but you can have some if you want but please ask me first" sa jag men hon nappade inte på det erbjudandet.

Efter det här satt jag lite som i chock. Jag ville skratta rakt ut men samtidigt ville jag inte göra stämningen ännu sämre. Jag kom på henne! Mattjuven in action. Sedan satt hon mitt emot mig vid bordet och såg dum ut.