En insiktsfull analys:

Jag har kommit till insikt om en sak. En viktig sak. Nästan så viktig att jag ska maila en kändis.
Istället för att kritisera i detta inlägg så tänker jag hylla. Hyllan går till Anna Skipper.

De senaste veckorna har jag haft en konstig lust att skriva ett mail till Anna Skipper. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva men det ska innehålla något med tack, välbehövligt och viktigt. Egentligen vet jag inte vad exakt det är jag vill tacka henne för, på vilket sätt jag tycker att hon är välbehövlig eller vad det egentligen är som hon gör som är så viktigt. Det är nog därför jag inte har kommit mig för att skriva mailet än.

Jag såg Anna Skipper en gång. Det var hon och hennes man - Olof. Han är tydligen också nån typ utav livscoach men inriktar sig mer på själen, haha vilket strunt. Det äkta paret struttade runt på samma Night Market som jag, en sen kväll i Goa.
Anna sprang runt, glad och pigg som vanligt och testade alla möjliga blandningar vita hälsopulver, hälsoinjektioner och hälso-rullar som man rökte. Jag blev lite nyfiken så jag gick närmare för att titta. Hon berättade att det var jättenyttigt och att man fick jättemycket energi av det vita pulvret, även om man inte hade ätit något. När man ville sova sen och ta det lugnt så föreslog hon att man skulle röka en sån där rullad sak. Då blev man först lite fnissig, sen lugn och sedan sov man gott hela natten.
Eftersom jag aldrig gillat sprutor, vare sig det är hos läkaren eller dessa hälsokanyler som hon visade så var jag aldrig särskilt sugen på att testa dem, även fast hon propsade på att de var det som gav allra starkast effekt. Det vita pulvret verkade inte heller vara min grej eftersom jag var så snuvig att jag aldrig hade kunnat dra upp det genom ena näsborren på samma sätt som hon gjorde. Och när jag till sist försökte förklara för Anna att jag inte hade någon lust att röka hälso-cigaretter om jag skulle behöva gömma mig bakom ett tält, så jag skulle missa hela marknaden, gav hon upp hoppet om mig och lämnade mig ifred...

Man kan säga att Anna Skipper kanske inte tyckte att jag ställde upp tillräckligt i hälsofighten den kvällen i Goa. Hon kanske tror att jag är en slacker och att hon en dag kommer att duka upp ett sånt där "det-här-har-du-ätit-under-en-vecka-bord" till mig och gå och trycka på alla feta bullar och röra i de tjocka såserna kolla snett på mig och sen ner i maten med en min som säger: avsmak. Det kära Anna, det kommer aldrig att hända.

För tro det eller ej Anna, så hyser vi inte ömsesidiga känslor till varandra. Du inspirerar mig och vad mig anbelangar så vet jag att du kommer aldrig ge upp kampen i hälsofighten och det vill jag tacka dig för. I det samhälle vi lever i idag, där var femte unge är tjock och var tionde lider av fetma så gör du en insats. Människor idag verkar fortfarande vara kvar i den orala fasen och har helt enkelt inte på vad de stoppar i munnen. Samhället behöver en renässans gällande kosthållning och den tycker jag att du redan har tagit på dig rollen att gå i bräschen för. Det gillar jag, din insats är välbehövlig!
Det skulle bli dyrt om alla gick runt och var superfeta. Tänk bara på hur många hisskyltar som skulle behöva ändras från"Max 10 personer" till typ "Max 3". Sedan också hur många fler gånger som hissarna skulle behöva gå upp och ner. Tänk dessutom på alla trängre passager så som dörrar, rulltrapor, korridorer och så vidare som skulle behöva bytas ut när människor inte längre kan gå igenom dem för att de är för tjocka(Redan nu har jag sett ett par klotrunda livsnjutare fastna i de nya spärrarna i tunnelbanan).
Jag har inte läst Nationalekonomi så jag kan inte allt för mycket om hur det skulle påverka Sverige med alla dessa ombyggnationer men mitt sinne säger mig att det inte skulle vara allt för bra.

Nej Anna, jag tycker att det jobb du utför är bra, alldeles förträffligt till och med. Det är viktigt att tala om för tjocka människor att de inte spelar någon roll om de egentligen är en smal människa inuti, för fastnar man i spärren så gör man.

Som sagt, jag vet inte hur jag ska formulera mig när jag skriver till henne. Men nåt ska jag skriva, någon dag. Vi får se vilken dag det blir och vad jag skriver. Bara hon inte hinner dö innan dess.