Freak out

(Den här bilden har jag ingen aning om varför jag valde, den va nog bara konstig. Inte snygg, inte ful, inte rolig, inte tråkig. Jag googlade från "Freak out". Jag gillar att googla. Håll för bilden med handen om ni vill, om ni inte gillar den alltså. Jag kanske gör det, eller jag vet inte vad jag gör, det är som när man inte vet om man ska skratta eller gråta - hålla för eller inte hålla för. Om man gillar grodor kan man ju kolla.)

Jag är så otroligt trött på att plugga så jag funderar på att go bananas på bloggen(igen, jag gjorde faktiskt det en extremt tråkig dag på jobbet i våras). Eller så ska jag plugga, jag vet inte. Jag vet vad jag borde(läs: plugga) - men varför gör man inte bara som man borde? Vad är problemet? Är jag psykiskt retarderad? Ja, jovisst, lite kanske men nu menar jag ju faktiskt på allvar.

Allvar är allvar och Alvar är Alvar. Same but different. Men vem är du och vem är jag? Levande charader... Inte Arja Saijoma. Inte lesbisk(fast jag tydligen, för vissa, har verkat vara det senaste veckorna) och finlandssvensk heller - jag är för bra på "sch-ljud". Ebba är den jag är. Namnet Ebba härstammar från det tyska namnet Eberhald vilket betyder "Stark och uthållig som en vildgalt" - Pumba i Lejonkungen tänker jag på då. Kanske är jag som Pumba, fast jag gillar inte maskar. Slemmiga och mättande saker är inte min grej tror jag - ostron är det vidrigaste jag vet!

Hur äckligt är det inte att äta något som är rått, geggigt och till råga på allt levande? Ni som tycker att ostron smakar gott måste ha blivit tappade som små. Eller så är ni från Göteborg. Same but different(igen). Haha, nej nu driver jag lite - Jag är faktiskt halvt från Göteborg och ska sanningen fram så tappade faktiskt min pappa mig i marken när jag var liten...

En annan gång när jag var liten tog jag Karlssons Klister och smetade det på min hund. Varför jag gjorde det har jag ingen aning om. Han var världens gulligaste så jag tror inte att jag gjorde det för att va taskig, jag ville nog bara se vad som hände. Svårt att gissa Ebba - En hund med lim i hela pälsen! En tredje gång stoppade jag fingret i pennvässaren, det var ju extremt begåvat, speciellt eftersom jag vred om också.

Det finns inget klart syfte med det här inlägget. Det finns inget slut och egentligen ingen ordentlig början heller. Det skulle kunna pågå forever and ever - eller i alla fall tills jag dör.
Det enda det här inlägget har varit till för är att stjäla tid från mitt pluggande som jag helt enkelt inte orkar med. Så nu har jag lyckats slösa bort en kvart i alla fall och ska nu återgå till min exempeltenta och se hur länge jag kan koncentrera mig. Jag gissar på 2 min och 37 sek.