Det var en gång en liten, liten stad som låg i ett litet, litet land. Landet hette Juleland och där levde en pytteliten prins som hette Hans.
Hans var en mycket försåtlig och ordentlig prins som alltid gjorde som sin mamma sa - bäddade sin säng, städade sitt rum och borstade ordentligt sina tänder varje kväll innan han gick och la sig.Innan han skulle somna brukade pappa kungen lägga sig bredvid honom i sängen och berätta en saga för honom.
Hans tyckte att det var jättespännande när kungen berättade sina historier om drakar, demoner och blåbärssoppa. Ibland var nästan så spännande så att Hans blev rädd och behövde dra täcket över huvudet. Då skrattade pappa kungen åt honom, klappade honom på huvudet och sa: "Hurru pojk, en dag ska du bli kung precis som jag och inte kan du väl gömma dig under ett täcke varje gång det då blir problem - var ska då din Camilla Parker Bowles få plats?". Hans förstod aldrig riktigt vad hans pappa menade - vem den där Camilla var eller varför hon skulle få plats under hans täcke, men han tyckte allt att det var ganska mysigt när han låg där med sin krona på huvudet.När kungen hade berättat klart sin gonattsaga och avslutat med den sedvanliga frasen:
".. så kom ihåg min son - Pengar är förgängligt, tillfälligt och gör ingen lycklig. Endast makt och ära består för evigt!"
hördes alltid ett klirrade ljud från nedervåningen. Det var prinsens kära mor, drottningen, som för två minuter(exakt!) ställde ner sitt martini-glas för att snabbt springa upp och önska sin son godnatt.
Hon hade alltid en ypperlig timing, just som kungen lämnade rummet fladdrade hon snabbt in som ett rosa martinimoln, sa godnatt och gav Hans en kyss, för att sedan fladdra ut lika snabbt igen. Hennes alkoholdoftande andedräkt hade en sövande effekt på Hans och inom loppet av sju hoppande får sov han som en stock...- TO BE CONTINUED... -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar