5:orna

De är så jävla konstiga! Seriöst - är ni från Stockholm eller vad är felet? Okej, det här hände mig i morse:

Jag ryckte upp entrédörren på bottenvåningen och halvsprang fram till hissen(förbi den nya receptionstjejen som inte alls har samma pondus eller karaktär som Mona). När jag stannade till framför hissdörren, stod där, kollade ner i marken och flåsade lite på grund av min slutspört ner för Kungsgatan så märkte jag att jag var iakttagen. Någon vaktade mig med hökblick - betraktade och studerade varenda liten rörelse jag gjorde. Tydligen tyckte denna någon att jag var väldigt intressant.

Jag sneglade upp lite diskret(till skillnad från vissa andra) för att se vem denna otroliga stirrare kunde vara och tro mig, min blick möttes inte av något förvånande. Självklart var den smygtjocka tanten i 35-årsåldern(men som lätt skulle kunna tagits för 10 år äldre) som inte kunde släppa blicken från mig en typsik 5:a. Eller nej, inte en typisk - ett praktexempel! Jag borde kunnat ränka ut det på skorna när jag stod och tittade ner i marken..

Hissen kom och för ett par sekunder lät hon sin blick se något annat då hon tog tre steg för att kliva in men så fort dörren och grinden var stängd och hissen började åka uppåt så fäste hon sin blick på offret(mig) igen. När hissen väl var framme och stannade på 5:an var jag för en sekund rädd att hon inte skulle fatta att hon skulle av(jo, det har faktiskt hänt förut) och att jag aldrig skulle bli av med henne, men då ena nördkillen från 7:an började grymta lite irriterat för att effektiviteten i vångingsavlastandet av hissen inte var på topp, så fann hon sig ändå relativt snabbt, klev ut ur hissen och jag var äntligen av med henne.

George Michaels "Freedom" spelades i mitt huvud då jag åkte de sista tre våningarna upp till jobbet. När den gamla("Ja oj, jag har nog aldrig åkt i en såhär gammal hiss förut" - sagt av en annan 5:a) hissen stannade till på min våning och jag tillslut fick lämna den för-en-stund-fängelseliknande-buren kände jag en fläkt utav frihetes bris i mitt ansikte. Jag hade klarat ännu en hissfärd med ett mongo från 5:an. Jag hade tagit mig igenom det och jag hade överlevt. Som det ser ut just nu har jag inga bestående men från denna traumatiska situation, men det är ännu inte helt säkert att det inte ligger och gror något hemskt i mitt undermedvetna. Vi får hoppas att det inte är så bara.

Nu, här på kontoret, är jag i vilket fall säker, hit kommer inte 5:orna. Dock måste jag springa ut på lunchen för att köpa russin [dilemma]- Ska jag då ta hissen och riskera att hamna mitt i ännu en vansinnesfärd med en 5:a eller ska jag undvika det genom att ta trapporna och på samma gång bränna lite kalorier? Jag tror inte ens att jag behöver svara på den frågan.